Nu har det hänt, datorn har bestämt sig för att inte vilja leka med mig mera. Det vette fan vad som är fel(jag är dålig på datorer). Om jag har tur så kan den räddas och allt som ligger på den.
Om jag har otur är så gott som bilder jag någonsin fotograferat borta(+ dikter, skolarbeten och annat tjaffs). Ja jag vet att man ska bränna ut bilder och att jag inte är särskilt smart. Har alltid lyckats dra ut på det och inte orkat bränna ut bilderna. Den senaste tiden har jag skyllt det på att jag ska köpa en hårddisk så fort jag har råd. Fick äntligen ihop de pengarna i veckan och beställde hårddisken. Självklart så ger datorn upp nu när hårddisken är på väg! Gaaaaaaah!
Kan inte riktgt ta mig ur min nuvarande svacka. Skolarbetet går åt helvete och jag är bara millimeter ifrån att gå in i väggen och bryta ihop totalt. Föredrog min tid som pluggisen som faktiskt gjorde alla uppgifter och lämnade in i tid.
Skulle kunna mörda för mänsklig beröring just nu. En kram eller att bara få ligga nära någon och lyssna på deras andetag. Jag vill så gärna tro på mänskligheten och att allt inte är bara en strävan mot ett oåtkomligt mål. Vill vara den personen som alla alltid beskriver: Sanna som alltid är glad och kramig.
Känner mig varken glad eller kramig.. Eller okej jag ljög. Jag är både och men inte i samma mängder som förut. Nu verkar det alltid så mycket lättare att välja bort glädjen än att kämpa för den. Kramarna har inte längre samma effekt som de brukade och jag har tapat den äkta glädjen som jag utstrålade förr, på den tiden då jag kramade allt och alla och trodde att jag alltid skulle vara så.
Det verkar som felen i mitt liv alltid blir värre de dagarna när energin inte leker på min sida. Den där jävla energin har valt att vi ska spela spökboll och tävlar för motståndslaget. SLUTA KASTA BOLLEN PÅ MIG!, jag fattar poängen ändå. Jag vet att det enda sättet att vinna matchen är att sova, men förstår du inte att sovandet är det enda som jag inte har tid med. Har inte tid att slösa bort timmarna på att ligga ensam i min säng och drömma drömmar som jag inte kan komma ihåg när jag vaknar. Drömmar som aldrig kommer att slå in...
