krama miiiig!

Nämnde jag att jag verkligen är på kramhumör. Skulle vilja ha en riktigt lååååånglånglång kram. En sån där som man inte släpper fastän man känner att man står lite snett eller inte riktigt har rätt grepp om den andra personen. En sån kram som ger en tillfälle att stå/sitta och fundera under tiden på allt som poppar upp i huvudet. En kram där man till och med hinner undra om man egentligen ens vill ha den kramen man just får. En kram som fungerar som värmelelement till min kalla frusna kropp. Vintern är min värsta fiende men du får gärna jaga bort den och vara min bästa vän? (A)


kram?

...ja jag bloggar?...

Läste just en annan persons blogg nyss och kände mig tvingad att blogga. Bara för att jag vill behålla den lilla mystik jag har tänker jag inte berätta vems blogg.

Jag är less på att vara så skör som den tunna fasaden jag byggt upp. Ibland behövs det bara några ord och ibland kan jag stå emot de starkaste angreppen. Jag har blivit beroende av distans. Jag måste distansera mig från allt jag gör för annars finns chansen att min bräckliga fasad spricker och mina murar rasar. Till och med när ja umgås med mina vänner så är distansen viktig. För det är just vänskapen jag är som mest rädd för nu. Det gör ondare att bli sårad av en vän än en fiende. Sen är jag nog egentligen inte så bra på distans...

Jag har så lätt för att ta på mig onödiga problem, älta händelser och ord om och om igen tills de helt bytt mening och jag klarar aldrig av att säga nej. Undviker hellre ett beslut än att säga nej. Sen bor den där tomten i mitt huvud också... ja just det han som också brukar kallas sunt förnuft. Den tomten kan vara jävligt jobbig ibland för han är så himla förståndig och dumförklarar min bräckliga sida och alla de dumma tankarna jag har. Kan inte ens må dåligt eller vara sur på någon innan "tomten" börjar analysera situationen och be mig att se allt på det positiva sättet och intala mig att jag överreagerar. Men hallååååååå! jag vet att jag överreagerar, men kan jag inte få göra det ifred och bli av med mina aggressioner istället för att stänga dem inne ovch göda upp dem tills de blir större och större och tar allt mer plats i mitt liv.

Jag är alltid arg. Har så himla mycket undertryckt ilska som jag aldrig kommer att bli av med. Eller.. man ska aldrig säga aldrig. Men just nu är jag inte den personen som klarar av att leva ut eller slänga bort dem. Jag fick frågan "är du arg på mig?"av en kompis för inte så länge sen.. Jag skulle vilja säga nej, men sanningen är att jag är det. Jag är arg på alla, men framförallt på mig själv. Och nej det finns inget ni kan göra åt det heller.. för att sluta vara arg är det jag själv som måste göra förändringar. Våga förändra mig, bli mer ärlig och framförallt sluta dölja saker.


Fan, jag kan inte skriva en normal blogg va? Har textkommunikationslektion nu och måste fortsätta skriva på mitt repotage om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Ehm.. hej då!

Lasse del 1

Okej, kanske inte världens mest spännande filmsnutt, men det kommer mera. Mamma filmade lite då och då med lillkameran under konserten. Så jag kör på ett filmklipp per dag ;)

Jupither

Är grymt trött, försöker plugga, letar igenom mina Jupitherbilder och har superduperont i ryggen :S + att jag är hungrig. Åt middag vid halv fem igår och har bara ätit en frukt sen dess. Borde nog göra lunch snart..

ooont

Lars Winnerbäck imorrn och jag är inte alls så peppad som jag var innan :( Är peppad på honom men inte på min hals. Kan knappt svälja eftersom det gör så ont på den vänstra sidan när jag sväljer och rör på tungan :S högra är dock helt okej. varfööööör? :(

En växande klump i mitt bröst..(haha ja jag vet, dålig rubrik ;))

Spänningen stiger för varje dag som går och det känns som om något håller på att växa under mina revben och blir större dag för dag. Nu tror ni naturligtvis(jag syftar på dig som möjligtvis läser min blogg. om det finns någon) att jag skriver om ångest eller ilska eftersom det är då jag vanligtvis bloggar. FelFelFel. Jag pratar om en stor klump fylld av spänning och förväntan och glädje som lurar och fortfarande gömmer sig där inne i min kropp.

Vartifrån kommer denna klump och varför envisas den med att bosätta sig i min bröstkorg? Jo, det ska jag berätta.. Det är nämligen så att på lördag smäller det. Lars Winnerbäck i Umeå! :D Jag är så grymt peppad att jag inte ens kan beskriva känslan. Har sett fram emot den kvällen så oerhört länge nu och vet inte riktigt hur jag ska klara mig fram tills i helgen. Jag kan inte förstå hur jag kunde lämna en lars winnerbäck spelning för att jag tyckte att han var en så tråkig och dålig gubbe! Om jag fick vända tillbaks tiden hade jag kedjat fast mig och tvingat mig själv att ge honom en chans redan då. Fast allt har väl sin tid och jag var antagligen inte redo för hans musik då. Nu är jag mer än redo och hade gärna köpt biljetter till både lördag och söndag, möjligtvis torsdag i Luleå. Tyvärr har jag varken pengar eller sällskap för att gå två kvällar.

Äsch jag ska inte klaga. Får trots allt fara och se honom på lördag med mamma och sen sova på hotell och ha det skönt innan vi åker hem igen :) Men ojj så det kommer att klia i mina fotofingrar och jag kommer spana framåt och veta att Alle står där och fotar. Villvillvill också (A) Ska försöka koppla bort fototänkandet och bara njuta av musiken och texterna. Jag tror att det är just texterna som fått mig att fastna för Lasse och framför allt för svensk musik igen. Det finns inget som slår en svensk låt där det plötsligt hugger till inom mig och det är som att någon pratar direkt till dig. Att någon skådat ditt innersta och sen serverat mig dem på guldfat. Ibland kan det göra ont också, precis som det alltid gör när du läser/hör en text eller bitar ur dem och inser att du känner likadant eller att den situationen som beskrivs är alltför lik din egen. Då kan det kännas som musiken bara förstärker din sinnesstämning. Men bra musik berör! Och det är precis vad jag börjat tycka är viktigare och viktigare med åren. Ojj så gammal jag låter nu!

Det jag egentligen ville ha sagt är att jag beundrar Lars Winnerbäck för det han gör och hur han lyckas beröra så många människor. Jag är glad över att vara en av dem :) Jag kan bara hoppas att jag en dag kan göra likadant. Kanske inte just genom sång, men genom mina egna texter och handlingar.

Nu har klockan slagit tolv och jag och min växande klump som ligger och skaver mot bröstkorgen har bestämt oss för att det är dags att sova nu.
God natt!

Moon Safari

Sitter och fixar bilder på de här killarna. Hade gått bättre om jag inte kände mig så oerhört dålig på det jag gör :S Känns som om jag tagit mig vatten över huvudet, för jag vill ju inte ge dem dåliga bilder som de blir missnöjda med. Hmmm