Kommentera gärna

Kommentera gärna inlägget "stålmormor" om du har lite att göra :)
Det är mina arbetsprover till bildjournalistik i Sundsvall. Är inte helt nöjd med texten.. på grund av sprickan i armen sköt jag på att slutföra texten så jag stressade färdigt den bara minuter innan den skulle skickas, så jag hann inte lägga till en bra slutkläm... Haha men mormor är nöjd i alla fall och det är väl huvudsaken. Hon har tjatat i flera dagar om att få massa kopior av texten som hon kan dela ut till sina vänne, bilderna är däremot inte så populära. Hade hon fått bestämma hade jag fått redigera bort alla rynkor ;)

Stålmormor

STÅLMORMOR
Stålmormor kan inte flyga, men hon har en charm som är svårslagen. Hennes äventyr sker ofta i bärskogen och hennes ärkefiende är värken i benen. Hon bär inte trikåer men ses som en superhjälte av mig och mina vänner, därav smeknamnet. Det här är mitt möte med en kvinna som spelat en stor roll i mitt liv. Vem är egentligen personen som gömmer sig bakom namnet stålmormor?

Det är en vacker vårdag och solen lyser, men idyllen störs av den hårda vinden som får ögon att tåras och förbipasserande att knäppa den sista knappen på jackan. Klockan har just passerat elva när min 75-åriga mormor Harriet, hennes yngre syster Gun-Britt och hunden Elsa trotsar den kalla vinden och sätter sig på en bänk som står utanför hyreshuset där Harriet bor.
- Jag saknar att ha hund, men att skaffa en ny är inte aktuellt eftersom jag är rädd att jag kommer gå bort innan hunden. Vem ska då ta hand om den? Men det är trevligt att vara hundvakt ibland.

På dagens agenda står ett besök på Skellefteå fotoklubbs fotoutställning. Det är med tunga steg som systrarna tar sig uppför trapporna. Att ta hissen är inget alternativ, kan man ta trapporna ska man göra det, tycker Harriet.
- Det jobbigaste med att bli gammal är att jag inte orkar allt jag vill. Förut kunde jag plocka över ett ton bär varje höst, men nu är det omöjligt att hålla den takten.
Vare sig orken finns eller inte, har hon viljan och en dos av tjurighet som gör att hon väljer trappan istället för hissen.

Tankarna går tillbaka till barndomen och den tid när benen och orken inte svek. Harriet växte upp i en liten by med endast två gårdar där det varken fanns el eller rinnande vatten. Trots att de var tio syskon träffades hela familjen sällan då barnen utackorderades för att kunna ta sig till skolan. Som 18-åring fick hon dottern Rosemarie. 13 år senare föddes tvillingarna Peter och Carina. Efter det väntade mammaledighet och deltidsarbete som städerska. Nu är hon pensionär, men hon tar det sällan lugnt. Hon spenderar många timmar varje dag framför symaskinen, stickar, hjälper sina grannar, barn och barnbarn.

Efter fotoutställningen tar Harriet och hennes syster bilen till affären för att handla. De packar en vagn med så gott som identiska varor. Lägger en av dem ner Keso så gör den andra det också och de avslutar varandras meningar titt som tätt. Väl hemma i lägenheten sätter sig Harriet och stickar på vad som ser ut att bli ett par sockar.

Som liten drömde hon om att bli textillärare, idag drömmer hon om att vinna storvinsten på keno och bingolotto.
- Då ska jag skämma bort mig själv, slänga ut hela min garderob, köpa nytt och resa.
Egyptenresan hon nyligen kom hem från har gett mersmak och hon hoppas på att få resa igen. Harriet säger att hon är mer orolig för att något ska hända barnbarnen, än den oro hon kände över de egna barnen. Frågan är vem som oroar sig mer när hon är ute på äventyr i stora vida världen? Det är inte bara mormor som oroar sig. För vad skulle vi göra utan Stålmormor?

husarrest

Ja jag vet.. jag är en urdålig bloggare!

Mitt liv har stått ganska så stilla de senaste veckorna, har haft "husarrest". Och nej det är inte mina föräldrar som get mig arresten utan jag själv som tvingats göra det. Ramlade och fick en fraktur i högerarmen för cirka två och en halv vecka sedan och har inte kunnat göra någonting alls. Muskelsjukdom+ skadad arm= en väldigt dålig ide.

Det börjar bli bättre i alla fall, tillräckligt bra för att följa med mamma närhon ska fotografera Jenny i alla fall. Egentligen skulle jag fotografera men det här är det andra fotojobbet mamma fått ta över sen jag ramlade, var även tvungen att ställa in en annan inbokad fotografering :( Det svider att behöva ställa in sina enda inkomster i sommar.

Nu ska jag snart ta och hoppa i duschen, funderar på att slänga upp lite bilder här först för att liva upp bloggen lite. Får se om jag hinner...