En växande klump i mitt bröst..(haha ja jag vet, dålig rubrik ;))

Spänningen stiger för varje dag som går och det känns som om något håller på att växa under mina revben och blir större dag för dag. Nu tror ni naturligtvis(jag syftar på dig som möjligtvis läser min blogg. om det finns någon) att jag skriver om ångest eller ilska eftersom det är då jag vanligtvis bloggar. FelFelFel. Jag pratar om en stor klump fylld av spänning och förväntan och glädje som lurar och fortfarande gömmer sig där inne i min kropp.

Vartifrån kommer denna klump och varför envisas den med att bosätta sig i min bröstkorg? Jo, det ska jag berätta.. Det är nämligen så att på lördag smäller det. Lars Winnerbäck i Umeå! :D Jag är så grymt peppad att jag inte ens kan beskriva känslan. Har sett fram emot den kvällen så oerhört länge nu och vet inte riktigt hur jag ska klara mig fram tills i helgen. Jag kan inte förstå hur jag kunde lämna en lars winnerbäck spelning för att jag tyckte att han var en så tråkig och dålig gubbe! Om jag fick vända tillbaks tiden hade jag kedjat fast mig och tvingat mig själv att ge honom en chans redan då. Fast allt har väl sin tid och jag var antagligen inte redo för hans musik då. Nu är jag mer än redo och hade gärna köpt biljetter till både lördag och söndag, möjligtvis torsdag i Luleå. Tyvärr har jag varken pengar eller sällskap för att gå två kvällar.

Äsch jag ska inte klaga. Får trots allt fara och se honom på lördag med mamma och sen sova på hotell och ha det skönt innan vi åker hem igen :) Men ojj så det kommer att klia i mina fotofingrar och jag kommer spana framåt och veta att Alle står där och fotar. Villvillvill också (A) Ska försöka koppla bort fototänkandet och bara njuta av musiken och texterna. Jag tror att det är just texterna som fått mig att fastna för Lasse och framför allt för svensk musik igen. Det finns inget som slår en svensk låt där det plötsligt hugger till inom mig och det är som att någon pratar direkt till dig. Att någon skådat ditt innersta och sen serverat mig dem på guldfat. Ibland kan det göra ont också, precis som det alltid gör när du läser/hör en text eller bitar ur dem och inser att du känner likadant eller att den situationen som beskrivs är alltför lik din egen. Då kan det kännas som musiken bara förstärker din sinnesstämning. Men bra musik berör! Och det är precis vad jag börjat tycka är viktigare och viktigare med åren. Ojj så gammal jag låter nu!

Det jag egentligen ville ha sagt är att jag beundrar Lars Winnerbäck för det han gör och hur han lyckas beröra så många människor. Jag är glad över att vara en av dem :) Jag kan bara hoppas att jag en dag kan göra likadant. Kanske inte just genom sång, men genom mina egna texter och handlingar.

Nu har klockan slagit tolv och jag och min växande klump som ligger och skaver mot bröstkorgen har bestämt oss för att det är dags att sova nu.
God natt!