välkommen tillbaka till skolan

Jag vet att jag lovade komma tillbaka till varför jag valt ett liv i dimman som titel på min blogg, men det får bli senare. Skriver hellre om nått mer aktuellt.

Första skoldagen idag, kändes både skönt och jäkligt jobbigt. Skönt att få lite ordning på sitt liv och särskilt min dygnsrytm och att träffa alla sköna människor som jag annars inte träffar särskilt mycket. Och så till det negativa... pluggpluggplugg och stress. Blä säger jag bara. Skolan är mycket av vad man gör den till och heter man Sanna(som jag faktiskt råkar göra) så försöker man ibland göra lite för mycket av det. Var så pluggig i ettan att jag trodde att jag skulle försvinna där ett tag, vilket resulterade i att jag fick nog och började slarva i tvåan. Visst jag har mestadels MVGn, några VGn och två Gn. men jag kämpar faktiskt för dem också. Har de senaste åren haft ganska lätt för att skriva vilket ofta lett till ganska bra betyg. Men jag har alltid enorm prestationsångest. Det spelar ingen roll om jag får ett mvg på en uppgift om jag själv inte är nöjd med den, för jag kan se alla fel och brister i texten som också läraren borde se.

Näe, nu börjar jag låta som världens största pluggo med dåligt självförtroende. Okej, det kanske låg lite sanning i det där. Men inte så mycket som jag framställde det som. Kan trösta alla som tycker att jag är för pluggig med att pluggigheten växt dit under gymnasiet och att jag hatar matte. Klarade knappt G i b-kursen. Fråga mig inte hur jag lyckades, för jag är grymt förvånad över att jag lyckades.

Intressantintressantintressant.. njae kanske inte. Men det är ju trots allt skoltid just nu och vi vet ju alla att skolan inte är särskilt intressant ibland. = inte jag heller ;)

Mitt schema var lite busigt som ni kan se ;) Eller inte se.. Eftersom datorn bråkar lite för mycket skjuter jag upp även det här in i framtiden.

Min dag i korta drag: Åker till skolan, lyssnar på rektorer, pratar, äter, väntar på att höra från en kompis.. tystnad.., far in till stan med Ingrid och Astrid, väntar på att den andra kompisen ska sluta skolan...väntar...., träffar han/hon/den/det(försöker vara mystisk ehmm eller nått..) ., han/hon/den/det åker iväg, jag blir en liten suriscitron, får kramar, åker till Ersmark med familjen, sitter där i bilen, åker hem, får höra av pappa att jag verkar ledsen och sur osv.., ger bara ett fejkleende tillbaka som lyser lögn långa vägar, hittar ett brev från världens bästa busfrö och plötsligt känns allt lite bättre igen :) Tack sötis <3
Okej, jag ljög :O Det där var inte kort och inte särskilt sammanhängande heller. Men det är nog så jag är. Lite för mycket tankar som virvlar omkring i en liten damm och osammanhängande försöker förklara allt som rörs inom mig för de små ankorna som simmar omkring . Det är inte lätt att vara en liten damm..... ;)

Haha nått säger mig att jag borde sova nu. God natt!