Ett liv i dimman

Skäms på mig! Jag verkar inte ha nog med disciplin för att hålla igång en blogg. Men just eftersom jag saknar disciplin och behöver plugga just nu så kommer ett till inlägg ;)

Ska ner på stan om en halvtimme och möta Louise. Blir middag på stan och fotokurs på Efyran. Träffade henne i söndags men jag saknar henne ändå :P

Dagens lilla "specialare" kommer här. Dikten jag skrev till Louise:

Ett liv i dimman
Världen
Mörk och grå
Väldigt svår att förstå
Vred och vände
Log och skrattade
Grät och skrek
Tom på insidan

Dimman låg tätare än någonsin

Älskade vänner
Ni kunde inte förstå
Jag kunde inte släppa er nära

Dimman låg för tät

Tills den dagen jag mötte henne
En flicka i dimman
Precis som jag

Dimman kändes plötsligt tunnare

Vi var båda sårbara
Skadeskjutna fåglar med bara en vinge
Min värld fick tillbaka lite av den färg
Som den saknat

Konturer av en värld bakom dimman

Flickan
Släppte in ljuset
Fick mig att skratta utan att det gjorde ont
Att gråta bort delar av min smärta

Solen lyste genom dimman

Flickan
Hon är du
En vän funnen i dimman
Släpp aldrig taget om mig
Tillsammans kanske vi kan ta oss ut